tisdag 2 februari 2010

Att komma ut..

Som några av er kanske redan vet (och många möjligtvis skiter i) så tog Mariette Hansson hem priset som "Årets homo" när Gaygalan gick av stapeln igår...
Tyvärr sändes ju som jag skrev tidigare inte galan på Tv detta året, vilket var en stor besvikelse för säkert många fler än mig.
Dock hade Qx varit flitiga och lagt ut en video på den korade flatans tacktal, vilket fick mig att inse hur bra jag och min familj har det!

För er som inte sett "clippet", så pratar Mariette bl.a. om kärleken till sin flickvän Alisa och tacksamheten för att hon "visat henne vägen". Dessutom tackar hon för stödet från sina föräldrar, som även de befann sig på galan. Hon berättar även om hur otänkbart detta varit för henne tre år tidigare, och för hennes föräldrar så sent som ett halvår tillbaka.




Jag själv har aldrig varken blivit illa behandlad eller icke accepterad p.ga. min läggning. Båda mina föräldrar med respektive svarade "jaha?!" när jag kom ut med att jag träffat Jessica..(eller nja, min vulgära mamma drämde snarare till med ett ironiskt -"Vill du snusa mus är det upp till dig, men du behöver ju inte pussa mig igen)
För mig är det ofattbart hur man som förälder kan ta avstånd från sitt barn p.ga. könet på den person det förälskar sig i, men tyvärr så finns det alldeles för många sådan idioter. Är så otroligt tacksam är jag inte är en av dem som har det så. Tryggheten och stödet från familj och vänner är ovärderligt och utan det hade jag nog inte stått där jag står idag- som fru till den finaste och med två underbara pojkar!
Hade alternativet funnits, att man kunde rå över sina känslor, tror jag de flesta hade valt att leva i ett vanligt heterosexuellt förhållande, för vem vill vara en del av något som så många tyvärr fortfarande föraktar!?
Men nu är det ju inte så...Vi väljer inte vem vi förälskar oss i, och framförallt inte könet på den personen, men däremot kan vi påverka omgivningens uppfattning på olika sätt...:
Att t.ex. demonstrera och bilda speciella grupper för barn till samkönade par är ju definitivt ett sätt att göra sig själv till en minoritet. Mitt hopp för att öppna upp ögonen på alla "motståndare" och få dem att inse att homosexualitet inte är ett val, är istället att leva ett så "vanligt" liv som möjligt.
Mitt, Jessicas och pojkarnas liv, ser i stort sett ut som vilken barnfamiljs som helst - ett riktigt Svensson-liv! Många gånger glömmer jag själv bort att vi är två tjejer...sen blir man klart påmind ibland när folk som inte tänker sig för och gör korkade uttalande eller ställer ogenomtänkta frågor. Ett återkommande exempel är frågan om "vem som är mannen i förhållandet?" eller Jessicas roll som förälder. (om hon är pappa etc..)
Att behöva försvara sin familj gentemot främmande människor kan vara ganska tröttsamt, speciellt när jag vet hur ledsen det gör Jessie att få höra att hon skulle vara mindre förälder än vad jag är..så det har jag slutat med.
Istället försöker vi undvika dessa trångsynta människor eller iaf ge lika dumma svar som de ställer frågor.
Jag är stolt över min fina familj och det är inget jag tänker dölja!

Keep loving!

3 kommentarer:

Lisbeth sa...

Du har helt rätt i det du skriver och du vet att är du lycklig så är Pappa det har sagt det till dig vid flera tillfällen.
Jag tycker att Jessica är en frisk fläkt som jag kan munhuggas med och det gillar jag.

Lisbeth sa...

Jag tycker det är kul att läsa vad du skriver i din blogg. Dels är du duktig på att uttrycka dig i skrift och dels har du humor och glimten i ögat även när du skriver.
Jag håller med dig i det du skrivit här, och vet att din pappa också gör det (se hans kommentar), och blir glad när jag läser vad du skrivit.
Lova mig en sak, Emelie, förbli den du är!

JoY sa...

Hej tjejer!

Fruarna J från familjeliv här... har lite svårt för det forumet men tittar in då o då och då hittar man ju er härliga blogg!

Skönt att se att inte alla tycker att pridetåg, regnbågsförskolor o annat drabbel är till ngn fördel för oss familjer med två föräldrar av samma kön... Vi är också en "svenssonfamilj" och väntar vårt första barn nu i februari (gärna i dagarna om vi får bestämma! ; )).

Håller med dig om att man ibland blir trött på att människor ibland tar för givet att et är helt ok att fråga om precis allt... även personliga frågor om fertilitet, hur lång tid det tog att bli med barn, om båda försökt etc. Kan inte drömma om att fråga ut någon av mina heterosexuella par som jag vet föröker bli med barn...

Och som många tycks tro... Nej vi hatar inte män.. inte ens tycker vi illa om dom.. tvärtom! Men jag vill leva med min fru. Tycker alla heterosexuella tjejer illa om andra tjejer? Hatar alla heterosexuella män andra män? Förmodligen inte men de lever och vill förmodligen leva med sin fru/man för det.. ; )

Vilken radänga va? :o)
Tack för ert bloggande! Jag hänger med då o då :)

Var rädd om er!