onsdag 10 februari 2010

Samvete...

Det där med samvete är ganska lustigt... Från den dagen enS barn ser ljuset, föds också ett samvete som kommer att följa en som förälder livet ut! Ibland är det bra, men många gånger tyvärr dåligt..
Just nu är jag inne i en period där det dåliga samvete gentemot pojkarna ständigt plågar mig...
Får de tillräckligt med stimulans?! Är jag pedagogisk nog?! Skulle Zacharias ha det bättre på förskola?! Hjälper eller stjälper det barnen att vara hemma?! Frågorna som snurrar är många...
Även om jag någonstans innerst inne är säker på att dem har det bättre hemma, där konkurensen om uppmärksamheten bara är mellan dem två, istället för som på dagis, där man tävlar mot 20 andra för att synas..blir jag osäker emellanåt!
Just nu är Zache inne i en fruktansvärt trotsig period, ingenting är roligt och det bråkas varje gång vi ska gå ut och måste ta på oss overallen.. Det enda han vill göra hela dagarna är att antingen titta på Tv/film eller bråka och hitta på hyss...- trist! Då jag vägrar Tv:n blir det tyvärr dagligen tjafs..
Jag försöker göra någonting med barnen varje dag: antingen bakar vi eller målar, leker med lera eller busar på rummet. Dessutom är vi alltid ute minst en timme varje dag, och ett par ggr i veckan är vi även på öppna förskolan, allt för att killarna inte ska gå
miste om något de skulle fått på dagis...ändå känner jag mig otillräcklig och återigen längtar jag till sommaren!
Då plötsligt är dessa problemen som bortblåsta, ingen planering behös utan det är bara till att packa ryggsäcken och ge sig ut på äventyr! Ingen tid att passa för middagsvila eller lunch, utan då äter man ute och sover i vagnen (utan att riskera förfrysning)
Allting är verkligen så mycket lättare om våren och sommaren- hoppas innerligt att den snart är på väg!

3 kommentarer:

Fruarna J sa...

Hej,

Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete, även om jag ser det som att lagom mycket oro är ett tecken på kärlek, vad gäller dina pojkar. Av det jag läser här så hitar du/ni ju jämt på saker med killarna och jag tror att de har det hur bra som helst.

Visst finns det för- och nackdelar med förskola men jag tror inte att det ena är bättr än det andra. Tror att det är viktigt att de får träffa och socialisera med andra barn men det behöver inte vara på förskolan som jag ser det.

Oroa Dig inte! Jag tycker jämt att ni verkar vara en så fin familj med mycket och roliga aktiviteter!

Sköt om er!

Kram

Lisbeth sa...

Men Emelie! Du behöver väl inte oroa dig för att inte grabbarna får tillräckligt med stimulans eller om du är pedagogisk! Du är ju jätteduktig som mamma och ser verkligen till att ni har det bra, allihop. Sunt förnuft räcker länge och det har du gott om.
Zacharias hade varit trotsig även om han hade varit på dagis. William kommer nog också in i en trotsperiod liksom alla barn mer eller mindre gör.
Ta vara på tiden tillsammans med de dina, den är guld värd!!

Helene sa...

Har känt precis som du speciellt under vinter halvåret.
Men du vet vad jag tycker...Ni gör helt rätt i att ha Zacke hemma.
Det du gör det räcker.
Vi måste försöka komma ihåg att det är viktigt och nyttigt för barn att ha tråkigt och att barnen trotsar är ett tecken på mognad och självständighet.
Fortsätt att göra vad ni redan gör, det gör ni så bra!