onsdag 13 april 2011

En mammas klagan...

Puuh! Att en bruten fot skulle kunna bidra till familjefejd var något jag tidigare var totalt ovetande om...Eller familjefejd är kanske inte rätt ord....snarare syskonslagsmål!!
Wille befinner sig för tillfället i den underbara perioden då ett nej inte existerar och alla gränser ska testas till max...!! Att slåss och dra i brorsans änglahår är också en favoritsysselsättning right now, vilket resulterat i en snarlik "fantafrisyr" på stackars Zacharias...
Zache är såklart inte helt oskyldigt han, men utför dock sina busstreck "under cover".... Han är en sådan pojke som fröken i lågstadiet kallade för ögontjänare, alltså den som utför jäkelskap då ingen ser för att i nästa stund tindra med sina stora, oskyldiga, blå valpögon och därmed få även den hårdaste, kallaste person att smälta... För tillfället handlar mycket om att stjäla saker från lillebror med påståendet om att "jag hade den först", för att sedan avlägsna sig från platsen snabbare än ett extraerbjudande på Netto. Då Wille numera är gipsad är chansen ganska liten för honom att hinna ifatt, och skipa rättvisa. Däremot har han kommit underfund med att om han avvaktar till Zache återvänder, eller helt enkelt agerar förebyggande genom att stampas på tårna med sin fot i betong, gör det faktiskt ont på den drabbade vilket bidrar till att han slutar stjäla. Dessa barn alltså!
Som ni säkert inser består vardagen för tillfället av mycket bråk och tillrättavisning, och dessvärre desto mindre harmoniskt umgänge. Att dessutom vara en lönnfet, gravid, hormonfylld mamma, gör inte situationen bättre... Tålamodet sviker en oftare än någonsin och tårarna är ständigt återkommande....överallt veckar sig fläsket och oavsett vad man tar på sig så spänner det...

Avvskriven och färdigkräkt över stundande situation, och därmed fulladdad inför morgondagens bestyr..

Godnatt kära vänner!

fredag 1 april 2011

Grillat är godast!

Älskade älskade fredag....

Idag var dagen DET, dags för ultraljud och besked om hur många bebisar som myser i magen...;)
Till vår stora lättnat var där bara en liten knodd som simmade runt där inne, men samtidigt innebar det att min stora mage dels beror på obefintliga magmuskler - gymkort nästa!! ;)

Tyvärr gick det inte att se redan vilket kön den lilla grodan var av, så vi får helt enkelt stå ut tills RUL den 11 maj....
Tror som jag skrivit tidigare att det är ännu en liten prins jag ruvar...men det är inte utan att man hoppas på en tös! ;)
Oavsett vilket var den lille krabaten livlig och innehar både tio fingrar och tår, allting såg med andra ord bra ut! ;)

Efter ultraljudet tog jag och älsklingen en tur in till stan för att införskaffa nya pjux till killarna och efter det lunchade vi på syrrans ställe - Maddes Mat & Café i Limhamn.....- smaskens! ;)
Direkt från stan bar det av till skolan för min del och Jessie körde till jobb...
Dagens föreläsning bestod av manliga och kvinnliga genus samt biologiska egenskaper...intressant!! Samtidigt reagerade jag när vi fick i uppgift att sortera ut vad som var typiskt manlig respektive kvinnligt och vad vi förväntar oss av motsatt/samma kön...?!
Vad jag inte kom underfund med var hur en egenskap som t.ex. självständighet antingen kan vara något en man ELLER kvinna besitter.... Personligen är jag av åsiten att vi alla är individer, människor, alla med olika egenskaper oavsett kön, läggning kultur etc... Varför på 2000-talet när jämställdheten kommit så långt spendera lektionstid (dessutom en fredagseftermiddag!!) på att placera män och kvinnor i olika fack, och peka ut hur de olika könen ska vara och bete sig enligt våra förväntningar... Knasigt...

Efter skolan hämtade jag mina älskade två och tillsammans tog vi en trip till Ica för att handla inför kvällen middag - grillad fläskfilé samt champinjonspätt med klyftpotatis, sallad och kall bernaiesås - mumsfillibabba!!
Fredagskvällen spenderades i sällskap av bästaste Hanna och efter att prinsarna somnat intogs soffan med fredagsmys och tjejsnicksnack - lovely!!

Imorgon väntas fint väder och även då finbesök i form av två Goa killar och en av deras mammor... Grillen ska tändas och lekplatsen intas - ska bli supertrevligt!!

Bäst att mula kudden för att orka klättra högst och gunga snabbast på lekan imorgon! ;)

tisdag 29 mars 2011

Skam och skuld och konstiga känslor...

Att jag förändras och blir konstig när jag är "pregge" är ingen nyhet för varken mig eller personer i min närhet...Värderingar som plötsligt förändras, humörsvängningar värre än Japans richterskala och framförallt denna oerhörda blödighet. Är det inte ett tv-program så är det Jessies tonläge (som förövrigt är precis som vanligt) eller ett felaktigt ordval som får underläppen att darra och sätter tårarna i rullning....strange!
Dessutom har en märklig känsla infunnit sig den senaste veckan - en känsla jag aldrig tidigare upplevt, nämligen längtan efter "egen-tid". Från att alltid ha velat spendera all ledig tid med barnen och Jessica, samt rynkat näsan åt de som pratat om just vikten av "egentid", befinner jag mig plötsligt i någon slags längtan själv. En längtan efter att få vara Emelie...
Jag drömmer om en vecka med tjejerna...en vecka som speglar vin, dans och sena nätter....En vecka utan ansvar, en vecka som förr....
Till saken hör att jag i stort sett aldrig dricker numer (max 2 ggr om året) för att "suget" helt enkelt är obefintligt...och ändå är det det jag längtar efter, speciellt nu när jag är gravid och verkligen inte KAN....märkligt det där...! Även längtan efter att vara smal och köpa massa snygga sommarkläder gnager...Bara tanken på att förvandlas till val lagom till strandsäsongen ger mig världens ångest....:/ Jag som precis nått min målvikt.... Drömmen innefattar även en ensamkväll/helg för mig och Jessie...
Antar att pojkarnas trotsiga period spelar roll till viss del, men framförallt tror jag orsaken är det senaste halvårets skola, jobb och husbygge som nu kommit ifatt en och bidragit till insikten att vi till viss del glömt bort både oss själva och varandra...

Ta varandra aldrig för givet - kärleken har vi bara till låns!

Längtan efter att få vara själv - Emelie - ger mig skuldkänslor gentemot pojkarna....
Jag älskar dessa två monster till månen och tillbaka och livet jag lever är mer än jag vågat drömma om...Att jag känner som jag gör har ingenting med varken dem eller min kärlek till Jessie att göra...Antar att vardagen bara blivit för mycket och att jag skulle behöva en "break" att hämta andan och ladda med ork och energi för resten av året...

Usch, vilket djupt och tråkigt inlägg, men för många kanske självklart....

Blir till att slänga hop någonting med mina närmsta bästa för att uppfylla önskan och ladda batterierna...;) En trip till Ullared kanske!? ;)

måndag 28 mars 2011

Nu..

Hi there...!

Åter igen har dagarna sprungit iväg och och trots min starka vilja har John Blund vunnit varje kväll då jag startat datorn för att skriva av mig lite....
Dessa hormoner alltså...Är man inte kräkig eller trött så är tålamodet obefintligt och irritationen ett faktum...Att båda pojkarna dessutom bestämt sig för att påbörja en trotsperiod (SAMTIDIGT) bidrar inte till någon försköning av situationen precis och det är inte utan att man ifrågasatt beslutet om ännu ett barn...Som tur är så försvinner dock både humöret och dessa tankar i samma stund som gangstrarna "rätta jag" finns åter, och man möts av ett "fölåt", en kram och riktig goding-puss! - Älskade ungar!!
Till råga på allt går Jessie på slankekur + att hon slutat röka...så det är nog tur att hon jobbar denna vecka och att vi därmed knappt ses...;)
För våran och framförallt prinsarnas skull! ;)

Efter att i stort sett varit hemma med sjuka barn eller egna baciller hela denna terminen, är det inte utan att "come backen" är tuff...Högar av uppgifter, redovisningar och seminarium åstadkommer panik och ångest inför var man ska börja!!
Många gånger är jag antingen alldeles för trött för att överhuvudtaget börja, medan jag andra kvällar fastnar på Facebook eller som ikväll: Här!!

Föregående vecka bjöd förutom på en massa mys med min lediga frugis, även kalasande för älskade Wille-bus, som numer är "tor kille"! Gud vad tiden går fort.... I fredags, på självaste våffeldagen fyllde han två vår lille knodd, vilket uppmärksammades ordentligt av mammorna och storebror. Lördagen bestod av fix och trix inför kvällens stundande kalas...20 munnar skulle mättas, så pojkarna var hos mormor och mös medan mitt uppdrag blev att stå vid spisen samt städa....att jag alltid lyckas dra det kortaste strået ;)

De senaste dagarnas underbara upplyftande väder har förutom enorm energi även bidragit till massa pirr och känslan av nyförälskelse - härligt att solen efter fortfarande (efter sex år) kan plocka fram de där fjärilarna i magen hos en - lovely!!

Min mage växer som något sällan skådat, och rädslan för flerbörd blir starkare och starkare för varje millimeter magen putar...
Idag befinner jag mig i vecka 12 + 5 och magen påminner om när jag var i vecka 30 med Zacharias...

Bildbevis kommer...Måste dock sluta nu då löftet var att publicera innan 23.....
Så....Natti och hörs imorgon...;)

torsdag 10 mars 2011

Förkyld och påverkande...

Efter måndagens bravader intog förkylningen från helvetet min kropp och verkar numer funnit sig till rätta... Hosta, halsont, feber och röstbortfall är några av symtomen som denna bidrog med, och efter att ha känt mig piggare och på bättringsvägen i eftermiddagen, slog den tillbaka med dubbel kraft efter kvällsmaten - fantastiskt!!

Dagarna sedan sist har därför inte bjudit på mycket mer än lek, snörvel, pyssel, host host, och förbrukning av en bal hushållspapper... Jessica har som tur är varit ledig hela veckan, så barnen har sluppit bli drabbade av att deras mamma framstått som döende...;)
Det positiva som medförts är dock att vi numer bekräftat svaret på den ständigt återkommande frågan: jag är mannen i förhållandet (iaf när det kommer till att vara sjuk- stackars, stackars mig) ;)

Föregående blogginlägg fick tydligen vissa att reagera och idag fick jag ett anonymt samtal från en man vars syfte (som jag uppfattade det) var att förhindra att felaktiga budskap sprids på studiebesök... Tydligen (enligt honom) säger Koranen inget om att homosexualitet är förbjudet, utan endast att en man ej får tvinga sig på en annan sexuellt. Intressant det där med tanke på Imamens hänvisan till just Koranen... I vilket fall som helst blev jag inte riktigt klok på vare sig vem denna anonyma man var, eller vilket som var hans egentliga syfte... Dock talades det om nämdemän i tingsrätten och risken för fel bedömning då en av denna uppfattning (att homosexualitet är förbjudet) skulle sitta med i ett sk. "homomål". Han ville förhindra att människor blev dömda olika på grund av sin sexuella läggning, och ansåg det därför opassande att denna imam blivit utsedd av sitt parti...
Oavsett vad så hoppas jag inte att mitt öppna skrivande bidrar till olägenheter för någon part utan återigen är det min uppfattning som skrivs och ingenting annat...
Till helgen blir det fortsatt arbete med förrådet i hopp om att det ska bli färdig snart... Papporna (min och Jessies) kommer hit och fixar, medan älsklingen åter ska jobba och jag roa pojkarna! ;)
Illamåendet har känts bättre nu ett par dagar, även om aptiten fortfarande lyser med sin frånvaro.. Blir till att leva på smörgåsar ett bra tag till
helt enkelt! ;)
Har redan passerat tre streck på vågen trots obefintligt ätande och visst måste jag erkänna att byxorna verkar ha krympt i tvätten... Var ska
detta sluta?! ;)
Nåväl såfort förkylningen är ur kroppen väntas åter motion, för att slippa rulla
In på förlossningen...!

måndag 7 mars 2011

Islam, funderingar och massa tårar...

Dagen började strax innan sju då William stod vid sängkanten med "snutten" i högsta hugg. Världens underbaraste leende kombinerat med ett ljuvligt "Heeej mamma" och solens strålar som lös upp sovrummet, resulterade i en fantastisk start på en blivande fantastisk dag!!
Morgonpromenad, frukoststund och en härlig lång dusch med lillprinsen, följdes av väckning av resterande älsklingar för att sedan styra färden mot moskén i Malmö. Dagen var nämligen vigd åt ett intressant studiebesök just där med skolan och det var inte utan att besöket blev just intressant. För mig som inte tror på speciellt mycket mer än livet, kändes imamens berättelse om kvinnosyn och ritualer oerhört avlägset. Att man kan älska en Gud och profet mer än sina barn, och dessutom anpassa hela sitt leverne efter en skriven bok, är för mig fullständigt otänkbart. Det känns så "gammalmodigt" på något vis...
Då jag ställde frågan om synen på homosexuella, drogs paralleller med incest och beteendet ansågs som synd snarare än kärlek. Jag må vara trångsint, men dagens visit bidrog snarare till frustation än ökad förståelse. Jag vill bara öppna ögonen på dessa stackars människor och förklara hur förlegat deras tankesätt faktiskt är, och samtidigt försöka få dem att förstå hur jag ser på det hela... Antar att kulturen och ekonomin har en alldeles för betydande roll, och precis som här så krävs det välfärd för att bryta gamla mönster. Det är ju faktiskt bara 32 år sedan homosexualiteten togs bort som en diagnos från socialstyrelsens register, och tänk vad som hänt sedan dess. Numer kan vi, precis som alla andra, leva ett öppet, härligt liv, med rätt att både ingå äktenskap och skaffa barn - fantastiskt, men samtidigt en sådan självklarhet!
Nåväl, jag hoppas i alla fall att de inom en snar framtid ska få upp ögonen och inse att man faktiskt är lika mycket värd, oavsett kön, läggning, härkomst eller religion!

Efter avklarat besök och med tusen tankar och obesvarade frågor cirkulerande i skallen, begav vi oss åter mot skolan för att avverka dagens sista föreläsning.

Eftermiddagen spenderades på alla Malmös tänkbara bilskrotar, på jakt efter reservdelar till Jessicas krockade pendlarbil, och skam det som ger sig. På sista stället, på väg att ge upp fanns allt vi var ute efter och därmed inleds nu väntan på färdigställande från verkstaden. Ska bli skönt att åter ha varsin bil, då jag för tillfället är fast i Svedala när älsklingen jobbar kväll.
Efter skrotrunda, Bosse bildoktor-visit och så även en runda i biltvätten, blev klockan plötsligt mycket och gemensamt fattades beslutet om kinamat till middag - åter till Malmö (som har den enda riktiga sådana) och sedan hem för att "trycka i snudan". Maten smakade trots obefintligt lukt-/smaksinne oväntat bra och illamående har för första gången idag lyst med sin frånvaro - fler sådana dagar tack!!

Idag var ju den efterlängtade premiären av "En unge i minuten" och inte helt oväntat så sprutade tårarna i takt med tjejernas krystvärkar - blödiga, blödiga jag...! Kan inte nog längta efter att det åter är jag som ligger där och upplever detta underbara, magiska ögonblick!






Vill passa på och tacka för alla fina kommentarer, ganska oväntat faktiskt! ;) Med tredje barnet trodde jag inte engagemanget var SÅÅ stort som 70 kommentarer och lyckoönskningar på Fb samt ett par stycken här- KUL! Så åter tusen tack!!

Har börjat spåna på lite namn (kan ju inte låta bli) och än så länge väger Zacharias förslag tyngst - både fina, välpassande till syskonens och frramförallt betydelsefulla då storebror föreslagit! Men men än är det lååångt tid kvar och vi lär väl ändras oss ett par gånger innan det slutligen är dags!

Har ni några fina förslag!? Skulle vara kul med ett ovanligt men ändå existerande namn som matchar Zacharias och William...
Är som sagt helt hundra på att få en pojke till, så därför är det endast de namnen som kommit på tal, dock hade det ju varit otroligt kul med en liten flicka den här gången...;) Oavsett vad så hoppas vi på en frisk, fullgången knodd med tio fingrar och tår!!

Dags att fortsätta med temat förlossning då morgondagen bjuder på seminarium i ämnets historia - bäst att vara påläst!!

Godnatt mina vänner!

söndag 6 mars 2011

Åter...surprice!!

Senaste tidens urusla uppdatering är resultatet av en mängd olika faktorer - sjuka barn, plötslig narkolepsi, gräsänka till följd av frugan galna arbetstider etc...
Jag har helt enkelt inte orkat starta datorn på kvällarna när gangstrarna äntligen slagit sig till ro...;)
Men, våren är på intåg och även solen tycks ha funnit mod att visa sig och värma min blekfeta kropp - lovely!! Med ljus och fågelsång väcks även energi till liv och dagarna flyter på lättare för varje dag. Det är egentligen ganska märkligt hur vädret kan påverka ens sinne och humör, vilket får mig att tänka på om man alltid är glad i varma länder!?
Tanken låter säkerligen lika korkad i era som mina öron, men någonstans måste det dock ligga lite sanning i det hela...!? Visst är jag medveten om att D-vitamin bidrar till bildandet av endorfiner som i sin tur gör oss pigga, uppåt och energiska (eller!?) :/
Men förutom det så måste livet vara enklare närmre ekvatorn...kanske borde göra som fåglarna och flyga söderut under det mörka halvåret!?

Nog om väder och årstid...S
Som sagt har bacillerna avlöst varandra detta året och dagarna jag befunnit mig i skolan kan lätt räknas på två händer. Detta har i sin tur resulterat i ett BERG av uppgifter som ska färdigställas och på köpet en stor släng ågren... Blir till att bo i böckerna kommande vecka då Jessie äntligen är ledig - jippi!!
Förutom feber, hosta, öroninflammation och lite annat smått och gott som gått runt på oss alla (nu min tur) så har det faktiskt inte skett speciellt mycket i vårt för tillfället ganska enformiga, trista liv.... Jessie bara jobbar och för sjuklingarna och mig går dagen på rutin: Upp, frukost, påklädning, tandborstning, hundkissning, utelek, in, middagslur, lunch, lek, pyssel, ut, hundkissning, in, bus, middag, undanplockning, bad, välling, tandborstning, sagoläsning - godnatt...! Ganska enformigt och till och med killarna har visat tecken på uttråkning den senaste veckan - väl förståeligt!!

Något annat nytt och roligt!?
Hmm, just det... Hantverkarna utsända av IKEA dör upp i fredagsmorse för att äntligen åtgärda vårt lilla problem (totalt fel bänkskivor sedan november) dock visade det sig att även denna leverans, som för övrigt tagit plats på vårt vardagsrumsgolv i tre veckor, var fel!! Skittråkigt då man bara vill komma i ordning och få upp mosaiken över vasken...MEN - vad gör man!?
Inte lönt att bli irriterad och skälla på kundtjänst, då den stackaren som svarar säkert inte är skyldig, utan med gott mod och stora förväntningar ser vi framåt 3 månader till och hoppas att det DÅ äntligen ska bli rätt...;)


Förresten har min älskade systemkamera åkt i golvet och linsen i objektivet lossnade...dvs, inga bra bilder och därmed en tråkigare blogg. Får bli bättre på att fota med telefonen tills vidare, när utrymme finns för ett införskaffa ett nytt...


Innan jag slutar....

Har ju glömt att berätta att orsaken till tröttheten är bekräftad - VI SKA VISST BLI FEM!!! :D
Det var den beachen 2011 det...jag som just blivit smal - Men, det är sååå värt det!! På första försöket fastnade "den lille skiten" och alla fyra är vi lika spända över vad som väntas titta ut!? Själv är jag bombsäker på triss i pojkar...- vi får väl se!?

Natti natt!! ;)

fredag 25 februari 2011

tisdag 15 februari 2011

Höggravida Alexandra hugger in på pralinerna!

Osämja i laget under spelrundan ! ;)

video
Har insätt vilken urusel bloggare jag på senare tid varit... Först propsar jag på för att få veta vem ni är och sedan slutar jag skriva - fy skäms!!
Sista tiden har inneburit fullt ös som gräsänka följt av att Jessica var ledig hela förra veckan som därmed bestod av massa äventyr - tiden och orken att skriva har helt enkelt inte funnits!
Veckan som ensamstående gick fortlöpte över förväntan trots lite kräk och allmänt krassliga killar, men ändå har jag aldrig kramat någon så hårt och fällt så många lycko-tårar som när hjärtat satte nyckeln i dörren...- blödiga jag! ;)
Veckan som gått har förutom visit på badhus och lekland, bestått av massa andra äventyr och framförallt - LOT of love!!!

I lördags var jag tillsammans med mina närmsta, bästa vänner på "Halv åtta hos Elin" - en kanonlyckad kväll med god mat och fantastisk underhållning - blir svårslaget det där...;)
Det bjöds på mustig kräftsoppa till förrätt, dragonmarinerad fläskfilé med rostad potatis och grekisk sallad till huvudrätt och avslutningsvis; hallonparfait med vispad grädde och riven choklad - mums!!
Bilder från kvällen kommer i ett separat inlägg då jag skriver från telefonen...

Angående min nyfikenhet så vill jag bara säga tack till alla som gett sig till känna - alltid roligare att skriva när man vet vem som läser!! ;)
Förövrigt är det fullt ös i skolan och jag tycks ha drabbats av någon plötslig narkolepsi - så galet trött, konstant!! Längtar efter våren och lite sol på min bleka kropp - snart, snart!!!

Förresten, missa inte qx-galan på lördag 21:30 på TV4 !!

Natti natt

fredag 4 februari 2011

Nyfiken...?!

Efter att ha fått min dagliga dos av vänners och okändas bloggar, snubblade jag över och började fundera på vem NI är?!
Dagligen räknas ett femtiotal olika besökare och mindre en 1% lämnar ett avtryck iform av en kommentar...
Hade verkligen varit spännande att få veta vem alla anonyma läsare är och på så vis bilda sig en uppfattning om vem som intresseras av vårt såkallade "Svensson-liv"...

Kom an nu mina vänner
Kanske är det nån jag känner?!
Eller någon jag ej mött
Hoppas inte du blir stött
Skulle va så kul att veta
Är det Anna, Ingrid, Greta?!
Kanske vänner och familj
Fast det känner jag ju till
Undrar mest vem just du är
Kanske håller du mig kär?! ;)

Diana fixar popcorn till grabbarna!

Fredagsmys utan mus...

Trött, trött, trött.... Vet inte vad som drabbat mig - är verkligen konstant sjukt trött!
Idag skulle båda pojkarna sova middag för att orka med kvällens äventyr till Diana och barnen oc inte helt oväntat så slocknade jag med... Kanske inget märkligt med det, skönt att vila efter en krävande vecka med många vakennätter....MEN...vi somnade vid halv tolv och vakna 15:30 - FYRA TIMMAR!!
Var inte utan att paniken infann sig då jag insåg att vi sovit bort halva dagen, men skönt var det klart! ;)
Men men, vi hann iaf bli klara och kom (nästan) i tid till värst fredagshäng - och precis som förväntat var kvällen mycket trevlig... Pojkarna busade och vi snackade lite skit och jag passade på att mysa bebis..;)

Strax efter att det var färdigdansat på tv:n begav vi oss hemåt, och efter välling, tandborstning och tre böcker sover mina älskade...
Själv dröjer det nog ett tag med tanke på dagens middagslur...

Gud vilket tråkigt inlägg - ursäkta!

Kvällsunderhållning!

Fikamys!

torsdag 3 februari 2011

Skärpning!!

Gräsänka med två sjuka pojkar är tydligen ingen bra kombo för att hålla liv i bloggen...
Men men, pojkarna går före och när dem väl slocknat för dagen ropar hemmet efter en uppfräschning - fy för att vara ensamstående!!
Så tråkiga alla måsten blir när man för tillfället inte delar dem med någon (vuxen)..som att dammsuga, vilket vi måste göra ett par ggr om dagen, laga mat, tvätta etc.. Allting är roligare då man hjälps åt och först nu har jag även insett vilken klippa till fru jag har! Hon kommer hem från jobbet och fixar, donar och laga mat... Förutom henne så saknar jag just det!!
Något jag även uppmärksammat under veckan som gått, är hur tråkigt det blir att leka i längden - även där skiljer jag mig från Jessica.. Hon kan busa och fantisera och leka lejon, häst och bygga lego och "kojjor" hela dagarna, medans jag tröttnar efter någon timme...
Däremot älskar jag att rita, leka med lera och spela spel med barnen, men förövrigt gällande lek - nja....
Tur att man är så olika och kompletterar varandra på ett helt fantastiskt vis.. Jag är hönsmamman som myser gosar och bakar, och Jessie den som hittar på äventyr och styr lekarna bortom verkligheten - tillsammans blir vi ett!! (eller fyra) ;)

Ja...längtan efter min älskade är som ni förstår obeskrivlig, men det går trots allt bättre än väntat.

Tyvärr har ju killarna varit krassliga hela veckan, så en hel del bakläxa väntar mig i helgen - gaah!! Att inleda terminen med två veckors vab är definitivt inget optimalt - men vad gör man?!

Idag var mamma ledig och ställde upp som barnvakt så jag kunde medverka på seminarium i kursen omvårdnad. Ämnet var estetik och omgivningen möjlighet att påskynda läkningen hos sjuka, och trots att jag inte hunnit läsa något kändes det bra!

Eftermiddagen/kvällen bestod av snabbmat ala McDonalds med Emilia och Molly och en McFeast meny senare tog vi en promenad och snackade lite skit...dock fick det bli en kort sådan då klockan närmade sig sju och Wille var nära att somna i vagnen. ;)

På lördag väntas kalas för moster och kusin, vilket innebär god mat och dryck - sen är det bara EN dag kvar!!! YES!!!

Har en massa bilder och filmer tagna i veckan som gått, återkommer med dem imorgon!!

Saknar och längtar efter "mimmi" och fru
Varför kan det inte bli söndagkväll nu
Vill bara höra nyckeln i vår dörr
Krama henne hårt, låta allt bli som förr. (innan hon åkte) ;)
Pojkarna pratar om henne varje stund
Nöjer sig inte med mamma och John Blund
Att mimmi ska natta, det är just vad dem vill
Driver mest med mig och vägrar ligga still
Så snälla rara Jessie, kom nu hem till vårar hus
Älskar dig mitt hjärta och längtar efter mus...;)

måndag 31 januari 2011

Saknad och sjukstuga...

Veckan som gått har förutom massa snor, Ipren och hostmedicin innefattat en hel del vita lögner och smygande...
Zacharias var nämligen sjuk hela förra veckan och inte helt överraskande är det nu lillebrors tur - älskade vinter!!
Smygande och lögnerna hade en betydande roll då vi planerade för helgens stora happening - nämligen babyshower för Alexandra! En skit trevlig kväll som verkligen levde upp till förväntningarna och med ursäkter som diarré, träning och en massa skolarbete, misstänkte hon ingenting då vi inte hade tid att ses! Förutom blöjtårta, cupcakes och massa "pynt" bjöd kvällen på "hämtemat", skönsång och härliga skratt!!
Summerad av alla inblandade blev betyget högt för denna babyshower, och tåls att göras om...frågan är bara för vem? ;)

Gårdagen var lugn och efter förmiddagsfika hos mormor och morfar, tog vi en trip till stan när "mimmi" kom från jobb för att fylla på med mat här hemma.
Denna veckan är nämligen utnämnd till årets skräck-vecka!! Jessica jobbar dubbla turer vilket innebär arbetstid mellan 07-23...detta gör att hon sover i Danmark för att överhuvudtaget just få...sova! Som ensamstående med två krassliga pojkar och en enorm saknad och längtan efter min andra hälft, är livet just idag sådär rolig dag man gärna varit utan...
Som pricken över i:et, tack vare min tur här i världen så råkar William efter världens hostattack att tömma sitt maginnehåll över hela badrummet - gaaah!!!
Till er som inte känner mig så kan jag berätta att jag besitter världens kräkfobi! Allting tar Jessica hand om situationen som uppstår då jag själv skakar, ryser och blir riktigt fysisk sjuk....Men i och med att min älskling inte är hemma var jag tvungen att hantera det inträffade på bästa sätt...En klorin, tre par handskar och en flaska handsprit senare, känns läget lite bättre....men fy fan!!
Aldrig förr har jag längtat efter någon som ikväll - Jessie kom hem!!!

Imorgon var tanken att jag, pappa och pojkarna skulle åka och bada, men som ni förstår så sätter vinterbacillerna även stopp för det... snälla kan det inte bli vår så vi kan vara friska och njuta av sol och värme!?

Till något mycket roligare, så fick jag i fredags, efter samtal med min lärare, reda på att jag uppnått mina mål och därmed fått MVG i alla mina kurser - Hejja!!!

Usch nej, säkrast att försöka sova då man inte vet vad natten har att bjuda på...blir dock svårt utan älskling vid min sida...
Hoppas denna veckan mot förmodan går FORT!!!



På återseende...

måndag 24 januari 2011

Wille-bille-bus!

Gud vilken dag!!
William har kommit in i den efterlängtade, högst underbara 2-års trotsen och ordet nej tycks inte existera för honom.
Trots upprepande tillsägelser möts man bara av en skrattande busunge, och "hyssen" har avlöst varandra, ett efter ett hela dagen..

Minns när Zacharias var just såhär och jag upplevde honom som jättejobbig, nu i efterhand kan jag säga att hans beteende var ingenting!!
Efter att ha bitit storebror i armen, hällt filmjölk över hela golvet och slagits med röret till dammsugaren, har denna pojke (läs demon) fått tillbringa större delen av dagen på "skäms-mattan"...dock utan vidare resultat!
Istället för att använda rummet som straffplats, införde vi dörrmattan som skamvrå när Zacharias var liten - och så har det fått förbli... Skillnaden är dock att efter Zache hade suttit där ett par gånger förstod han vinken och upphörde med det som orsakat en irritation, medan William som sagt bara skrattar och tycker det är skitkul att hela tiden bli tillbakavisad...

Mycket beror nog på mig, och har att göra med att jag inte varit tillräckligt konsekvent, då Jessie inte har något problem alls - det får jag i nacken nu!
Säger hon ifrån en gång så lyssnar Wille direkt, medan jag kan ägna en hel dag åt tillrättavisning och förklaring av vad man får och inte...snacka om att köra med mamma...!

Och inte nog med det - han är ju dessutom så jäkla söt där han sitter på mattan, dubbelvikt av sitt härliga bebisskratt, när en annan ska försöka hålla minen och vara "arg"...inte lätt! Fick gå ifrån ett par gånger idag för att undvika att själv brista ut i gapskratt!

Men...Bortom allt trots och bus så är han så underbart klok och gó denna lilla prins!! Kvällen spenderade vi med att lägga pussel tillsammans och jag blev lagom chockad när jag insåg att han på mindre än nån minut fått ihop varenda bit på rätt plats - fantastiskt!!

Nu sover mina tre och som vanligt sitter jag med skolböckerna framtagna och datorn i knäet, längtar tills imorgon då deadline passeras och det därmed är slut på kvällsplugg!!

Till helgen har vi inga planer utan får helt enkelt se vad väder och dagarna erbjuder - massa mys iaf!!
Natti natt!

Morgonlek!

videoHästen ska in i verkstan...;)

söndag 23 januari 2011

Snabbrepris på helgen..

Gud vad helgen går fort....Precis var det fredag, redan nu söndag...och kväll dessutom!

Fredagen spenderades i trevliga grannars sällskap, det bjöds på pizza och lite skitsnack....en lugn och härlig kväll!
Gårdagen bjöd på familjemys och kinamat på Zacharias begäran, och redan klockan nio låg vi alla till sängs - till och med jag! ;)
Jessica har arbetat även denna helgen, så att hon är kroniskt trött är inte så konstigt...Jag däremot tycks enbart ha drabbats av någon sorts plötslig narkolepsi, då jag på sista tiden känt mig kontant trött... - måste vara årstiden, så ge oss gärna lite sol, grönska, och isfria gator.

Har en oerhörd längtan till början av mars - då börjar nämligen vårt nya liv...!!! Har glömt att berätta att mitt hjärta fick kvälltjänsten och efter att ha jobbat dubbelt hela kommande månad - börjar det nya schemat just då - den 1 mars! Detta kommer innebära 7 arbetsdagar mellan 15-23, följt av sju LEDIGA dagar!!! Så himla underbart, kan inte minnas sist Jessie var ledig, då hon de senaste åren jobbat bokstavligt talat dagligen... Nya rutiner kommer även införas för pojkarnas del, som hädanefter bara behöver gå på dagis varannan vecka - bara positivt för hela familjen alltså!

Efter frukost tog vi på oss kläderna och promenerade mot mormor och morfar, morfar behövde nämligen bli klippt! Efter en kopp kaffe och lite fika tog jag tag i saxen och barnen busade med mormor....Efter vi åter kommit hem och killarna vilat middag kom Emelie, Sebastian, Engla och Liam på besök - Älsklings arbetskamrat, med fru och barn...Det bjöds på tacos och barnen lekte jättehärligt tillsammans, kul att se!

Zacharias har varit lite hängig idag, förkyld och slö, så det blir till att vara hemma hos mamma och kurera sig imorgon och på tisdag - jag har ju studiedag! Eftermiddagarna då mimmi kommer hem, byter vi av och mina kvällar är vigda åt skolarbete - måste göras!
På onsdag har jag sista deadline och sen är det äntligen slut pluggat kvällstid, vilket ska bli himla skönt!

Sov gott!!

torsdag 20 januari 2011

På uppdrag...ett barnsligt sådant!

Hade lite idétorka ikväll då jag satt med datorn i knäet, och inget speciellt har heller inträffat som tycks vara värt att skriva om....Mitt tillfälliga lyckorus infinner sig än, men med risk för att tjata ut er läsare om kärlek, familj och känslor - valde jag idag att stå över ett sådant inlägg...
Efter ett samtal med min bästaste vän Hanna dök ämnet plötsligt upp - vi pratade nämligen om vänskap och de som betyder något för en - och med lite rim fick därför inlägget idag bestå av just dem: Mina bästa vänner!

Hanna...

Hanna är den första tjejen som betyder nått för mig, och jag skulle vilja kalla henne gängets idrottstjej.
Hon har alltid spelat volley, vunnit på elitnivå, ja, hon är fantastisk Hanna, svårt att ge sig på att slå
För det mesta så är Hanna på ett underbart humör, men den minsta lilla motgång hennes leende förstör
Det kan va en kund på jobbet, eller nån som ej kör rätt, enligt Hanna ska allt utföras på hennes lilla sätt
Men jag måste även tillägga att hon är väldigt kär, hon är den som alltid bryr sig, lyssnar när man har besvär
Hennes bostad är på Möllan, där spenderar hon sitt liv, men hon drömmer om nått annat, slippa skyddsvästen och kniv
Många där är inte kloka, röker hasch och super hårt, så jag hoppas faktiskt Hanna att ni snarast kommer bort
Hennes pojkvän, kallad Gabbe, han är allas favorit, omtyckt av Hanna, hennes vänner även av en transvestit
Denna transan hooka Gabbe sent en höstig lördagskväll, tur att Hanna kunde rädda så han slapp få smisk och smäll
Men förövrigt om min Hanna, kan det sägas en hel del, hon är den som alltid busar ställer upp och spelar spel
Ägnar mycket tid åt barnen med att leka och ha kul, hon är även den som fixar alla klapparna till jul
Avtryck av två stycken händer, fanns på byrån bland allt damm, ska inte säga mera Hanna, med risk för att bli pinsam...;)


Emilia...

Nästa kompis som jag gillar kallas Mile då och då, hennes drag är lätt att minnas, hon är dummare än få
Mile har det största hjärtat du kan tänka dig bland folk, leder tanter över gatan, ställer upp, agerar tolk
Det som kännetecknar Mile, är ett språk jag aldrig hört, t.ex. "pangemacka", "creme de bedounge" - man bli bestört!
Alla dessa ord och uttryck har hon helt själv kommit på, ja, ni fattar själva vinken, hennes kunskaper är få.
Som florist har Mile jobbat, från och till sen ett par år, och vad gäller binda blommor är det få som henne slår
Men nu har hon börjat skolan för att läsa vidare, målet är att undervisa som en kunskapsspridare
Hemma hos min kompis Mile, bor en katt och Marcus med, allt jag önskar om den katten är att odjuret avled
En gång grep sig denna katten fast i skinnet på mitt bröst, så en spruta för att somna, skulle vara till stor tröst
Ännu en god sak med Mile är att hon är översnäll, oavsett hur man betett sig möts man aldrig av nått skäll
Hon är den som inte bryr sig, håller med eller helt tyst, ja jag gillar dig Emilia, du är så jäkla schysst


Alexandra...

Detta blir min sista ramsa, för nu är jag faktiskt trött, men jag rimmar nu om Fizzy så att inte hon blir stött
Fizzy är den lilla bitchen, hon bestämmer, tycker till, och de andra bara lyder, dansar dit som Fizzy vill
Men hon har förändrats mycket, sedan dan hon blev gravid, mindre fest och vin och party mera mys på sin fritid
Snart så kommer lilla Willon och vi väntar alla spänt, att just Fizzy ska bli mamma är det största som har hänt
För hon är nog fan den sista, som jag kunde tänka mig, skulle bli med barn så tidigt, men man kan ju ändra sig...
Med sin kära pojkvän Jonas har hon flyttat till ett hus, kanske var det under flytten som han hitta hennes mus?
Något annat som bör sägas är att Fizzy hon är kul, hon är även väldigt ärlig, säger till om man är ful.
Detta "gäng" blev mina vänner, lovet efter årskurs sju, sen den dan ha vi hängt samman, delat allt och gör ännu!



Lite internt, ganska tramsigt, men oj så kul det är att rimma ;)

onsdag 19 januari 2011

Tankar, tjejer och tjaarlek!

Onsdag är en ganska bra dag, sådär mitt i veckan med helg runt hörnet. Som pricken över i:et har vi dessutom bara en timmes föreläsning på onsdagar, vilket innebär världens möjlighet att få saker och ting gjort - det gillas!!
Dagen idag har jag ägnat åt att studera och åt min älskade familj...Kvällen avslutades med att Jessie bjöd hem mamma med man på middag - trevligt!

Förutom allt jag gjort, så har detta även varit drömmarnas dag...För tillfället tycks jag befinna mig i något slags lyckorus, känner obeskrivlig lycka över min fantastiska fru, mina beundransvärda barn, min suveräna skolgång och vårt himmelska hus - allting på topp med andra ord... Flera gånger om dagen kommer jag på mig själv med att springa runt och le - le åt livet!! Senast ikväll uppstod ett sådant där vardagligt "hallelujah-moment"... Jag stod och skalade potatis till tonerna av Septembers "Mikrofonkåt", P!nks "Dear Mr President", Mellissa Horns "Falla fritt" mfl, mfl, då hela kroppen fylls av ett så otroligt välbehag och glädjen sprids!! Konstigt säger många - Härligt säger jag!!

Drömmarna har även bestått av minnen ifrån kvällen då jag mötte mitt allt, och varje gång jag ser tillbaka, förundras jag av ödet som bidrog till att våra vägar korsades...
Det var en helt vanlig onsdagkväll och tjejerna hade bestämt sig för att åka in till stan och mysa över en öl eller två. Efter mycket velande fram och tillbaka, beslöt jag mig slutligen för att trots allt följa med, även om jag varken hade tid eller lust (onsdagskvällarna var nämligen på den tiden vigda åt min basketträning). Men som sagt så följde jag med och väl i stan visade det sig att vår favoritbar redan var fullsatt, vilket ledde oss till en okänd, tidigare aldrig besökt, ganska sjabbig bar ett par kvarter bort. I brist på andra förslag bestämde vi oss i alla fall för att gå in och väl till bord fick vi in varsin öl...
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, då Hon (med det stora H:et) entrade dörren och slog sig ner vid samma bord som oss, ett par stolar bort. Med sig hade hon en annan tjej och av allt att döma rörde det sig inte om två vänner...
Vid tillfället för vårt första möte (alltså mitt och Jessies) besatt jag ingen erfarenhet alls om samkönade, även om jag innerst inne alltid kanske inte vetat, men i alla fall misstänkt att jag inte var som alla andra...
Medan mina bästa vänner blev förälskade i kille efter kille de stötte på, infann sig aldrig några riktiga känslor hos mig...Jag träffade killar - alldeles för många dessutom - men mer än så blev det aldrig. Visst kunde jag känna att jag saknade någon av dem efter en helkväll i svängen, men med alkoholen försvann även längtan...

Men åter till kvällen som förändrade mitt liv:
Jessie hade två dagar tidigare blivit lämnad från sitt förra femåriga förhållande och i ett försökt att döva smärtan och sorgen hade hon därför tackat ja till en dejt med denna tjej som en lång tid hängt efter henne...

Kvällen fortsatte bestå av en massa tjejsnack från vår sida av bordet och efter ett par öl, halkade jag av en händelse in i deras konversation...Lyckligt nog visade det sig att jag och Jessica hade samma åsikt vilket gjorde "dejten" irriterad och resulterade i att hon lämnade stället... Nyfiken hoppade jag ett par stolar närmre och fortsatte prata med denna fängslande flata...
Timmarna gick och plötsligt visade det sig att mitt sällskap hade tinat...kvar satt två tjejer som även de bestämt sig för att avsluta kvällen... Nyfiken- och onykterheten fick mig att stanna och tillsammans med denna okända tjej fortsatte jag natten på Malmös dansställen - en natt jag sällan glömmer!!
Vi hade sällskap hem, somnade tätt och sedan den dagen har vi i stort sett aldrig varit ifrån varandra!!

Ett halvår senare flyttade jag in till min blivande fru och efter ytterligare 2 år väntade jag vårt första barn - Zacharias...
Sen dess har tiden bara sprungit iväg och vi har hunnit med att gifta oss, få ytterligare en fantastisk prins, flyttat otaliga gånger, rest och slutligen byggt vårt alldeles egna hus!
Den dagen - den 12:e oktober 2005 förändrades och förgylldes mitt liv föralltid! Tack för att du kom in i mitt liv!!

Då - Nu - Föralltid

måndag 17 januari 2011

Det som göms i snö...

Äntligen smälter snön och nästan överallt skymtar man mark - härligt! Men allting gott för något ont med sig (eller är det tvärtom ;)) och allt "bråte", dvs brädor, spannar, färg, ja - rent ut sagt allt skit som vi sluppit skåda ett par månader, lyser numera upp framsidan på vårt hus... Påminner snarare om en soptipp än vad som skall komma att vara vår trädgård - snyggt!
Då vi inte har dragkrok på någon av våra bilar, är det heller inget som löses i en handvändning, nejdå bilbokning måste ske med föräldrarna och så även hyrning av släp - sen kan vi få fint!!
Jessica tog i alla fall tag i det värsta när hon kom från jobb, och fick därmed röjt undan allt smått som låg och skräpa + flyttat allt som ska sparas till baksidan - syns det inte - finns det inte! ;)

Vagnen vårfin och redo för långa promenader!



Kvällen fortsatte i städningens tecken och efter att ha avnjutit en god tacosrulle, tog jag tag i och vårstädade vagnen...
Tvätten tvättade och toaletterna städades, så nu luktar det badhus här hemma, tacka vet jag klorin...!
På tal om det så har jag insett att klorin ska tas bort från butikerna och därmed inte gå att få tag i längre - hur tänkte de där!?!?!
Klorin och handsprit är två av mina bästa vänner och trogna följeslagare, och en höst/vinter utan det, ja det vet jag inte hur det skulle gå... Många tycker jag överdriver, men att sprita händerna efter att ha handlat, varit på toa, på dagis eller skolan är väl inte så dumt egentligen, tänk så mycket bakterier man slipper... Och sen det här med klorin...att städa toaletten utan klorin är ungefär som att borsta tänderna utan tandkräm - det blir inte rent!
Så jag får väl jaga tag i någon butik som inte sorterat sortimentet än och ladda upp med ett lager här hemma - to be prepared!

Kommande helger bjuder på mycket skoj och jag ser verkligen fram emot kalas, halvåtta hos Elin, surprice etc..Januari-februari är kanske inte så dumt ändå...dessutom så väntas ju en av mina bästa vänners prins titta ut och jag har blivit lovad att få delta - eller hur var det nu!? Jag var doula och din kille passar mina barn!? ;)
Ska bli så härligt att bebismysa!!

Med det avslutar jag för idag och kilar in till frugan som ligger vaken och väntar.....den som väntar på något gott! ;)

På återseende!

Allt var inte bättre förr....;)

Underbara, underbara söndag!!
Gårdagen var en alldeles utomordentligt fantastisk dag, fylld av familjemys, kärlek och massa drömmar...
Förmiddagen spenderade jag och pojkarna med att leka, pyssla och tillsammans plocka undan lite. Sedan väntade middagsluren, och även denna trötta mamma tog tillfället i akt att vila en stund - välbehövligt efter lördagens happening.
Klockan blev lunch, och efter lite mat i magen och efterlängtad hemkomst av "mimmi", packade vi in oss i bilen för lite shopping - kylen gapade tom!
Ica maxi blev målet och pojkarna satt sådär exemplariskt snälla i kundvagnen, som bara våra killar kan! ;)
Varsin ny dvd fick dem som tack för hjälpen (Wille såg nämligen till att både det ena och andra slank ner i vagnen) och sedan begav vi oss åter hem. Klockan hade hunnit bli halv-sex innan vi var hemma och istället för tacos, som var tänkt till middag, bestod kvällsmaten av smörgåsar med massa gott pålägg, ägg och sill - yummie!
Efter att maten var i magen och disken undaplockad, behövde älsklingen sätta sig och fixa lite framför datorn, så jag och prinsarna bestämde oss för ett bubbligt bad!
Sagt och gjort - efter en halv flaska duschkräm blev det skrämmande skummigt, och som gräddet på moset satte vi igång bubblorna, vilket närmast resulterade i översvämning - härligt!



Efter att badet var avklarat och pyjamaserna på, kröp vi allesammans upp i soffan framför "Bortspolad" - en härlig animerad film... Pojkarna började bli trötta och välling förbereddes, dracks och tänderna borstades, och Wille somnade till tonerna av Nalle Puh! Zacharias däremot, som är en "stor kille" nu, brukar vilja sitta uppe en liten extra stund med bara mamma och mimmi - vilket han gjorde även igår...;)
Jessie tog en snabb dusch, medan jag och Zache pratade om allt mellan himmel och jord, om barn, trädgården och sommaren - vi tittade även på foton och filmer från när pojkarna var små, och Zacharias var superfaschinerad över att han verkligen hade legat i min mage - det fanns ju bevis!
Blev alldeles nostalgisk av att titta på alla gamla foton och fick en stark bebislängtan..även om jag aldrig mer vill vara så tjock!! Gud vilka foton på mig alltså.... 15 kg tyngre än idag:

Den här bjuder jag på, allt för att göra eran dag!! Vilken kropp!! Lite spex innan krystdax! ;)



15 kg senare...






Sommar och strand - VILL HA VILL HA VILL HA!!!



Syskonmys efter hemkomsten från BB...



Wille nykläckt och mamma ett nyspräckt överviktsprojekt! ;)





Converse - gud vad jag längtar....





Skogsmys!





Nu väntar psykologiläraren på att få in mina arbeten, så det är bäst att lägga på ett kål!

Trevlig dag...!!

lördag 15 januari 2011

Rimsalabim...

Ja, idag så är det lördag, åter dags att fira mor.
Blir till att duscha, fixa frillan och dra på sig bowlingskor.
Klockan fyra ska vi träffas, hela släkten samt nån vän
Blir nog vinst för mig på banan, ska vi sätta hundra spänn?
Efter spelet bjuds det middag, tror bestämt det blir fondue
Salladsbord och massa såser, vilken underbar meny!
Våra pojkar stannar hemma, blir nog bäst för alla så
Mormor Bittan hon tar marktjänst, ställer upp och passar på.
Ska bli mysigt att få äta, utan avbrott eller skrik
Kommer kännas lite konstigt, risken finns jag får panik.
Men å andra sidan mysigt, man behöver egentid
För att orka alla dagar, samla kraft att ta sin strid.
Även syrran kommer delta, alltid kul när vi två ses
brukar sluta med en fylla, vaknar upp yr, trött och hes
Men ikväll ska jag va nykter, för att orka morgondan
För min fru ska upp och jobba, tråkigt, men jag är ju van.
Dags att ta ett ryck och fixa, mycket som ska hinnas mé
Innan man har hunnit blinka, så har klockan slagit tre
Då så är det dags att åka, för att ha en skitkul kväll
Och vid hemkomst ska det mysas, kanske mus och frun är snäll...! ;)


Trevlig helg!!

fredag 14 januari 2011

Nyklippt, nyförälskad & nyponbuskar...

Fredag är kommen och snart även förbi - gud vad tiden går!
Började dagen med att göra färdigt mina sista arbeten, efter att pojkarna blivit lämnade på dagis - fick ju bli som det blev, men håller tummarna för att målen uppnås.
Pustade ut och bestämde mig för lite extreme makeover och fick genast hjälp av två klasskamrater. Operation frisyr tog styr!!
Har sedan flera år tillbaka varit beklädd med en så kallad hockeyfrilla,men efter mycket velande och en hel del övertalning, vågade jag äntligen ta steget och *puff* - som bortblåst! Tack tjejer!
För er som inte riktigt har koll på vad hockeyfrilla innebär, följer här nedan en beskrivning:

"Hockeyfrilla är en frisyr som kännetecknas av kortare hår i luggen och på sidorna, och längre hår i nacken.
Under sent 1970-tal och särskilt under 1980-talet var hockeyfrillan en relativt vanlig mansfrisyr. Frisyren föll dock i onåd under 1990-talet och i populärkulturen används den sedan dess flitigt för att markera att en person saknar modemedvetenhet, har svårt att hänga med sin tid eller är allmänt socialt inkompetent. De lyckliga kompisarna lanserade sången Ishockeyfrisyr.
I början av 2000-talet återuppstod en förkortad och stajlad variant av hockeyfrillan som modefrisyr."





Efter färgning och klippning styrdes stegen mot Svedala city, på jakt efter något att uppvakta min kära mamma med. Idag är det nämligen 50 år sedan denna godhjärtade människa kom till världen, och det måste ju firas! Traskade funderandes runt på gågatan i hopp om att komma på vad som skulle glädja henne, och till slut bestämde jag mig för att Guldsmedjan var den rätta butiken. Väl inne möttes jag av en hel uppsjö med tänkbara gåvor, men fastnade ganska snabbt vid Thomas Sabos monter - enkelt, stilrent och framförallt, varierande. Fick bli en halvlång silverkedja med hållare och två berlocker - ett Z:a och ett W, så nu kan mormor enligt önskan bära med sig sina trollungar vart hon än går.
Enligt förväntan passade smycket som en smäck - mamma blev jätteglad!

Det bjöds på kallskuret och potatissallad, och hela tiden dök det upp nya vänner och bekanta - huset fullt, trevligt! Efter kaffe och tårta och en massa flabbande med folket, tacka vi för oss och åkte hemåt. Jessie ska ju som vanligt jobba imorgon, så hon behöver sina timmar - fantastiska människa!

Idag har det varit en alldeles underbart härlig dag, full av pirr i magen och glädje över att just Hon är min. Tänk vilket privilegie att hon valde just mig, att det blev vi som blev föräldrar till världens underbaraste prinsar och att det blir vi som följs åt genom nöd och lust.

Passade även på att drömma mig bort en stund idag...
Spelade Winnerbäck på högsta volym och drömde och dåtid, nutid och även framtid...-drömmen om sommaren! Det är något speciellt med just Winnerbäck...Även om många av hans låtar handlar om hösten och mörkret, så relaterar jag alltid hans musik till sommaren - och speciellt första sommaren med Jessica!
Denna underbara återkommande årstid har en sån otrolig inverkan på livet. Plötsligt blir allting mindre jobbigt och om inte förr så då, just då, när gräset är grönt och solen solig, DÅ fångar man dagen!
Längtar efter att få tända grillen för första gången i VÅR trädgård, att få snickra på vårt trädäck och så vårt gräs...plantera våra tujor och sätta staket - åååhhh vad jag längtar!!

..."åh, nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar, ser jag när jag blundar och nånstans där så blev jag den jag är nu..." Söndermarken

onsdag 12 januari 2011

Garderobsuppfräschning!

Känd & Smal!

Var ju längesedan jag uttryckte just de orden: "Känd & Smal!".
Ni som följt mig tidigare minns nog hur många av inläggen handlade om kampen mot kilona - träning, dieter etc. Dessvärre var det utan någon större framgång och därför är jag extra glad när jag nu kommit fram till lösningen...
Bygga hus, gå i skolan och jobba är mitt bästa tips för att komma iform. Utan vidare ansträngning och med ett intag av allt för mycket sötsaker och snabbmat, har kilona rasat av sig själv. 11 kg på 4 månader - inte illa pinkat det!
Till min stora glädje kunde jag på gårdagens shoppingtur åter köpa strl 27 i byxor - något jag inte kommit i sedan jag träffa Jessie - plötsligt blev det kul att handla kläder!
Ett par ljusa jeans med mudd i benen fick det bli, och även ett par leggings och en superfin skjorta - detta tackar jag svärföräldrarna för som så passande gav oss presentkort på Burlöv center i julklapp.
Bilder kommer!

Dagen idag består av panikplugg...har nämligen fem uppgifter kvar som ska vara inlämnade innan klockan fyra i morgon för att betyg ska kunna sättas - bråttom, bråttom!
Väntar även på att älsklingen ska få besked om kvällstjänst - hoppas!! Det innebär att hon istället för att bara vara ledig 4 dagar i månaden, kommer arbeta varannan vecka, så jag håller både fingrar och tår! Lite mer "mimmi-tid" skulle både jag och killarna må bra av!

Till helgen väntas festligheter då mamma fyller tant. Istället för hederligt kalas bjuds det på bowling och fondue, något vi båda ser fram emot. (Svärmor kommer hem och tar hand om våra små troll)

Nej dags att ta tag i Helicobacter Pylori, och andra intressanta bakterier - åter till uppgiftsfrågorna om matspjälkningen och rapporten om smitta!
På återseende!

söndag 9 januari 2011

Gräsänka med djupa funderingar..

Jessie jobbar dubbeltur idag, vilket innebär arbetstid mellan 7-23 och hemkomst tidigast klockan tolv....suck!
Har spenderat dagen med mina älskade små killar och även haft besök av Anna & Josefin - ett kärt återseende! Att vara ensam med pojkarna är förvisso mysigt, "mammigheten" skriker med sin frånvaro och man slipper bli avbruten i ett försök till konversation - men samtidigt gnager saknaden och sista puzzelbiten fattas. Kvällens tresamhet fick mig att tänka på alla ofrivilligt ensamstående och speciellt en tjej...
Sedan ett par månader tillbaka snubblade jag över en tjejs blogg vars historia säkert är ofattbar för det flesta - så även mig. Denna tjej levde lycklig med sin flickvän sedan flera år tillbaka och efter många krävande försök att bli gravid, plussade hon äntligen i våras. Lyckan var total och bröllopet stundade - Men sen gick något väldigt snett! Hennes sk fru tog sitt pick & pack och stack tre veckor efter att de lovat varann evig trohet, detta utan förklaring, utan ett ord! Höggravid lämnades tjejen och bloggen är hennes berättelse, hennes försök att förstå vad som gick snett - full av frågor, inga svar! Man får nu följa hennes vardag och kamp att komma över det inträffade, och samtidigt ta del av hennes underbara dotter. Tjejen är för mig helt okänd, men ändå är jag fast att följa hennes historia. För ont i magen över att läsa vad hon genomgått, och givetvis så relaterar man till sig själv...
Tänk om Jessie skulle lämna mig, tänk om denna tillfälliga kväll skulle bli vardag!?
Usch, bara tanken får mig att rysa och känna lite extra för denna stackars tjej, men samtidigt så får det en att vakna upp och uppskatta det man har!

Kolla gärna inoch följ Leonoras berättelse: leonoravilhelmsson.blogspot.com

Ta varandra inte för givet - kärleken har vi bara till låns!

Älskade trollungar!

Ensamhet och längtan..

Väcktes i morse av den totala tystnaden...Gick upp och duschade, bäddade och sen hamnade jag här - i soffan med datorn i knäet. Som ni kanske förstått så är varken Jessie eller pojkarna hemma, och jag kan inte minnas sist det var så tyst runt omkring. Denna tystnaden medför dock en viss känsla av obehag och rastlöshet. Vad ska man ta sig för? Vad spenderade jag dagarna medinnan pojkarna fanns...!? Kommer verkligen inte ihåg och längtar framförallt inte tillbaka - fy vad vardagen måste varit trist utan våra två busiga, fartfyllda mysproppar.
Antar att detta är en sådan dag då man ska passa på att få allt sånt gjort som man inte hinner med annars, men nejdå, här sitter jag och väntar på att åter förenas med grabbarna grus och omgivas av liv.

Detta har varit en premiärnatt för hela familjen!
Zacharias sov för första gången i natt över hos min syster, och morgonrapporten pekar på att allting flutit på mycket bättre än förväntat - skönt! Dags för denna hönsmamman att släppa taget tror jag ;)
Wille spenderade sin natt hos mormor och morfar ensam, även det första gången utan storebror i släptåg, detta resulterade i sin tur i att jag och älskling fick en ensamkväll alldeles för oss själva.
Tror det är väldigt viktigt att man gör just så ibland, delar upp barnen. Antingen att man tar varsin, eller att man som i detta fallet "sprider ut dem" i jakt på egen uppmärksamhet och tid.
Pojkarna har som sagt haft "the time of their life", medan min och Jessica´s kväll inte riktigt blev som förväntat. Tanken var ju att vi skulle lämna killarna på eftermiddagen, då hon kommit hem från jobb och sedan ha hela kvällen för oss själv - dvs hyra film, prata och mysa... Nu var det dock så att mitt i all stress kring hus, flytt och jul, så hade jag helt missat att bilen skulle besiktigas vilket Jessie blev varse på jobb. Mitt i Köpenhamn mellan två patienter kommer nämligen farbror politi och stannar min käraste och körförbudet uppdagas. Överdrivna som danskar i allmänhet är så räckte det inte med en tillsägelse och böter för att sedan kunna köra direkt till besiktningen, utan nejdå...: Nummerplåtarna skruvades av och togs med stationen och totalt körförbud sattes på bilen. Detta resulterade i att vi fick bärga vårt fullt fungerande bil från Danmnark hem till Svedala - en billig tur! Men men, dumt huvud får väl plånboken betala för så det är bara att gilla läget....Jessica som fick vänta på att få låna en bil från jobb att köra med, var inte hemma fören halv sex. Innan vi sen lämnat killarna och käkat middag blev klockan nästan nio, alltså sovdax för min älskling som idag arbetar mellan 7-23...
Såå...istället för mys och mus fördrevs kvällen med surf och studier - Jättekul!

Idag väntas förhoppningsvis finbesök från Landskrona och innan dess ska jag helst ha hunnit med att plugga lite och ta "ett ryck" här hemma - så det är väl bara att sätta igång!


lördag 8 januari 2011

Och så var det det här med självdisciplin....

Just det...
Har som sagt snart haft tre veckors lov och tack vare vattkoppor och lite annat skit som bidragit till vab under terminens gång, hade jag en del uppgifter som skulle göras. Som alltid med mig så skjuter jag på allting till sista stund och nu sitter jag där...trött som tusan och panikpluggar inför måndagens prov och inlämningsuppgifter - att jag aldrig lär mig...

Vardagsrum!

Entré

Vårt älskade badrum!

Initiativ och julgransbekymmer..

Då var det äntligen dags...! Efter ett bra tag grubblande och mycket velande har jag äntligen bestämt mig och kommit till skott att fortsätta mitt bloggande...
Höstens husbygge, jobb och studier, samt tappra försök att vara en god fru och förälder, var mer än tillräckligt. Nu är vi dock äntligen på plats i vårt, betona VÅRT alldeles egna hus, och tillfälle ges att stirra ner.

Jul och nyår rusade förbi med obeskrivlig fart och innan vi visste ordet av det var firandet förbi, trist men på samma gång ganska skönt! Här hemma åkte ju iofs julen ut INNAN självaste julafton - jo, så var det faktiskt! Älskling och jag skulle nämligen överraska killarna och köpte därför med oss en gran efter att ha varit barnfria och uträttat massa ärende. Den tjockaste, finaste och dyraste fick det bli och lagom stolta över vårt köp som vi dessutom fick plats med i bilen begav vi oss hemåt för att hämta våra prinsar. Väl hemma åkte pyntet fram och alla var vi taggade till tusen för att välkomna julen i vårt hus, men tyvärr gick inte allt som planerat. Med vår tur här i världen så visade sig att vi givetvis hade fått tag i just den granen som inte behagat växa lodrätt utan istället föredragit någon slags genomgående sick-sack stam. Detta resulterade i att granen lutade värre än tornet i Pisa trots åtskilliga försök att räta upp den, och slutligen gav även foten vika (som i vårt fall var tillverkad av "plasta-skit) och granen gick därmed inte att vattna utan att golvet flöt.
Men men, klädd blev den iaf och lutandes blev den stående i ett hörn för att säkra risken för fall. Så förblev dock inte fallet...tre dagar senare och efter att ha fyllt centraldammsugaren med barr, gav herr gran upp och stupade framlänges...Ersättaren fick bli en minigran i kruka, men med lite kulor och glitter funkade den lika bra för killarna som föregående...Zacharias uppmärksammade dock problemet med att alla klappar inte fick plats, och var inte sen med att berätta för alla att Grinchen varit hos oss och att julen var stulen...-sötnöt!

Tre veckors jullov börjar nu tryta mot sitt slut och det är inte utan ångest man laddar inför att komma tillbaka.
Om inte förr så när man är ledig och hemma med pojkarna så länge så kan det nästan knyta sig i magen på mig av saknad. Saknad att vara föräldraledig, saknad av att ha all den där tiden man alltid vill kunna ge och framförallt saknad efter bebis...
Att komma på sig själv med att fortfarande sitta i pyjamas vid lunch och veta att man spenderat hela förmiddagen på barnens villkor utan massa måsten och avbrott - det är det bästa jag vet!