söndag 9 januari 2011

Gräsänka med djupa funderingar..

Jessie jobbar dubbeltur idag, vilket innebär arbetstid mellan 7-23 och hemkomst tidigast klockan tolv....suck!
Har spenderat dagen med mina älskade små killar och även haft besök av Anna & Josefin - ett kärt återseende! Att vara ensam med pojkarna är förvisso mysigt, "mammigheten" skriker med sin frånvaro och man slipper bli avbruten i ett försök till konversation - men samtidigt gnager saknaden och sista puzzelbiten fattas. Kvällens tresamhet fick mig att tänka på alla ofrivilligt ensamstående och speciellt en tjej...
Sedan ett par månader tillbaka snubblade jag över en tjejs blogg vars historia säkert är ofattbar för det flesta - så även mig. Denna tjej levde lycklig med sin flickvän sedan flera år tillbaka och efter många krävande försök att bli gravid, plussade hon äntligen i våras. Lyckan var total och bröllopet stundade - Men sen gick något väldigt snett! Hennes sk fru tog sitt pick & pack och stack tre veckor efter att de lovat varann evig trohet, detta utan förklaring, utan ett ord! Höggravid lämnades tjejen och bloggen är hennes berättelse, hennes försök att förstå vad som gick snett - full av frågor, inga svar! Man får nu följa hennes vardag och kamp att komma över det inträffade, och samtidigt ta del av hennes underbara dotter. Tjejen är för mig helt okänd, men ändå är jag fast att följa hennes historia. För ont i magen över att läsa vad hon genomgått, och givetvis så relaterar man till sig själv...
Tänk om Jessie skulle lämna mig, tänk om denna tillfälliga kväll skulle bli vardag!?
Usch, bara tanken får mig att rysa och känna lite extra för denna stackars tjej, men samtidigt så får det en att vakna upp och uppskatta det man har!

Kolla gärna inoch följ Leonoras berättelse: leonoravilhelmsson.blogspot.com

Ta varandra inte för givet - kärleken har vi bara till låns!

3 kommentarer:

Ett liv pågår sa...

Hejsan!
Vilken fin liten familj du har, och vilka fina bilder på barnen.
Jag vill tacka för dom fina orden du skriver om mej, och jag uppskattar de verkligen.

Ta hand om er.
Kram Leonora och lilla Mollie

Anna Wulff sa...

Du skriver jättefint o insprirerande! Väl värt att tänka på för många är det faktum att inte ta varandra för givet...

Kram Anna

Emelie sa...

Det är jag som ska tacka... Är ju tyvärr bara om din ofattbara verklighet jag skriver...som fått mig att inse hur bra man har det - tack!!
Men som sagt - alla tankar till er och keep on fighting!!
Kram ;)