tisdag 29 mars 2011

Skam och skuld och konstiga känslor...

Att jag förändras och blir konstig när jag är "pregge" är ingen nyhet för varken mig eller personer i min närhet...Värderingar som plötsligt förändras, humörsvängningar värre än Japans richterskala och framförallt denna oerhörda blödighet. Är det inte ett tv-program så är det Jessies tonläge (som förövrigt är precis som vanligt) eller ett felaktigt ordval som får underläppen att darra och sätter tårarna i rullning....strange!
Dessutom har en märklig känsla infunnit sig den senaste veckan - en känsla jag aldrig tidigare upplevt, nämligen längtan efter "egen-tid". Från att alltid ha velat spendera all ledig tid med barnen och Jessica, samt rynkat näsan åt de som pratat om just vikten av "egentid", befinner jag mig plötsligt i någon slags längtan själv. En längtan efter att få vara Emelie...
Jag drömmer om en vecka med tjejerna...en vecka som speglar vin, dans och sena nätter....En vecka utan ansvar, en vecka som förr....
Till saken hör att jag i stort sett aldrig dricker numer (max 2 ggr om året) för att "suget" helt enkelt är obefintligt...och ändå är det det jag längtar efter, speciellt nu när jag är gravid och verkligen inte KAN....märkligt det där...! Även längtan efter att vara smal och köpa massa snygga sommarkläder gnager...Bara tanken på att förvandlas till val lagom till strandsäsongen ger mig världens ångest....:/ Jag som precis nått min målvikt.... Drömmen innefattar även en ensamkväll/helg för mig och Jessie...
Antar att pojkarnas trotsiga period spelar roll till viss del, men framförallt tror jag orsaken är det senaste halvårets skola, jobb och husbygge som nu kommit ifatt en och bidragit till insikten att vi till viss del glömt bort både oss själva och varandra...

Ta varandra aldrig för givet - kärleken har vi bara till låns!

Längtan efter att få vara själv - Emelie - ger mig skuldkänslor gentemot pojkarna....
Jag älskar dessa två monster till månen och tillbaka och livet jag lever är mer än jag vågat drömma om...Att jag känner som jag gör har ingenting med varken dem eller min kärlek till Jessie att göra...Antar att vardagen bara blivit för mycket och att jag skulle behöva en "break" att hämta andan och ladda med ork och energi för resten av året...

Usch, vilket djupt och tråkigt inlägg, men för många kanske självklart....

Blir till att slänga hop någonting med mina närmsta bästa för att uppfylla önskan och ladda batterierna...;) En trip till Ullared kanske!? ;)

måndag 28 mars 2011

Nu..

Hi there...!

Åter igen har dagarna sprungit iväg och och trots min starka vilja har John Blund vunnit varje kväll då jag startat datorn för att skriva av mig lite....
Dessa hormoner alltså...Är man inte kräkig eller trött så är tålamodet obefintligt och irritationen ett faktum...Att båda pojkarna dessutom bestämt sig för att påbörja en trotsperiod (SAMTIDIGT) bidrar inte till någon försköning av situationen precis och det är inte utan att man ifrågasatt beslutet om ännu ett barn...Som tur är så försvinner dock både humöret och dessa tankar i samma stund som gangstrarna "rätta jag" finns åter, och man möts av ett "fölåt", en kram och riktig goding-puss! - Älskade ungar!!
Till råga på allt går Jessie på slankekur + att hon slutat röka...så det är nog tur att hon jobbar denna vecka och att vi därmed knappt ses...;)
För våran och framförallt prinsarnas skull! ;)

Efter att i stort sett varit hemma med sjuka barn eller egna baciller hela denna terminen, är det inte utan att "come backen" är tuff...Högar av uppgifter, redovisningar och seminarium åstadkommer panik och ångest inför var man ska börja!!
Många gånger är jag antingen alldeles för trött för att överhuvudtaget börja, medan jag andra kvällar fastnar på Facebook eller som ikväll: Här!!

Föregående vecka bjöd förutom på en massa mys med min lediga frugis, även kalasande för älskade Wille-bus, som numer är "tor kille"! Gud vad tiden går fort.... I fredags, på självaste våffeldagen fyllde han två vår lille knodd, vilket uppmärksammades ordentligt av mammorna och storebror. Lördagen bestod av fix och trix inför kvällens stundande kalas...20 munnar skulle mättas, så pojkarna var hos mormor och mös medan mitt uppdrag blev att stå vid spisen samt städa....att jag alltid lyckas dra det kortaste strået ;)

De senaste dagarnas underbara upplyftande väder har förutom enorm energi även bidragit till massa pirr och känslan av nyförälskelse - härligt att solen efter fortfarande (efter sex år) kan plocka fram de där fjärilarna i magen hos en - lovely!!

Min mage växer som något sällan skådat, och rädslan för flerbörd blir starkare och starkare för varje millimeter magen putar...
Idag befinner jag mig i vecka 12 + 5 och magen påminner om när jag var i vecka 30 med Zacharias...

Bildbevis kommer...Måste dock sluta nu då löftet var att publicera innan 23.....
Så....Natti och hörs imorgon...;)

torsdag 10 mars 2011

Förkyld och påverkande...

Efter måndagens bravader intog förkylningen från helvetet min kropp och verkar numer funnit sig till rätta... Hosta, halsont, feber och röstbortfall är några av symtomen som denna bidrog med, och efter att ha känt mig piggare och på bättringsvägen i eftermiddagen, slog den tillbaka med dubbel kraft efter kvällsmaten - fantastiskt!!

Dagarna sedan sist har därför inte bjudit på mycket mer än lek, snörvel, pyssel, host host, och förbrukning av en bal hushållspapper... Jessica har som tur är varit ledig hela veckan, så barnen har sluppit bli drabbade av att deras mamma framstått som döende...;)
Det positiva som medförts är dock att vi numer bekräftat svaret på den ständigt återkommande frågan: jag är mannen i förhållandet (iaf när det kommer till att vara sjuk- stackars, stackars mig) ;)

Föregående blogginlägg fick tydligen vissa att reagera och idag fick jag ett anonymt samtal från en man vars syfte (som jag uppfattade det) var att förhindra att felaktiga budskap sprids på studiebesök... Tydligen (enligt honom) säger Koranen inget om att homosexualitet är förbjudet, utan endast att en man ej får tvinga sig på en annan sexuellt. Intressant det där med tanke på Imamens hänvisan till just Koranen... I vilket fall som helst blev jag inte riktigt klok på vare sig vem denna anonyma man var, eller vilket som var hans egentliga syfte... Dock talades det om nämdemän i tingsrätten och risken för fel bedömning då en av denna uppfattning (att homosexualitet är förbjudet) skulle sitta med i ett sk. "homomål". Han ville förhindra att människor blev dömda olika på grund av sin sexuella läggning, och ansåg det därför opassande att denna imam blivit utsedd av sitt parti...
Oavsett vad så hoppas jag inte att mitt öppna skrivande bidrar till olägenheter för någon part utan återigen är det min uppfattning som skrivs och ingenting annat...
Till helgen blir det fortsatt arbete med förrådet i hopp om att det ska bli färdig snart... Papporna (min och Jessies) kommer hit och fixar, medan älsklingen åter ska jobba och jag roa pojkarna! ;)
Illamåendet har känts bättre nu ett par dagar, även om aptiten fortfarande lyser med sin frånvaro.. Blir till att leva på smörgåsar ett bra tag till
helt enkelt! ;)
Har redan passerat tre streck på vågen trots obefintligt ätande och visst måste jag erkänna att byxorna verkar ha krympt i tvätten... Var ska
detta sluta?! ;)
Nåväl såfort förkylningen är ur kroppen väntas åter motion, för att slippa rulla
In på förlossningen...!

måndag 7 mars 2011

Islam, funderingar och massa tårar...

Dagen började strax innan sju då William stod vid sängkanten med "snutten" i högsta hugg. Världens underbaraste leende kombinerat med ett ljuvligt "Heeej mamma" och solens strålar som lös upp sovrummet, resulterade i en fantastisk start på en blivande fantastisk dag!!
Morgonpromenad, frukoststund och en härlig lång dusch med lillprinsen, följdes av väckning av resterande älsklingar för att sedan styra färden mot moskén i Malmö. Dagen var nämligen vigd åt ett intressant studiebesök just där med skolan och det var inte utan att besöket blev just intressant. För mig som inte tror på speciellt mycket mer än livet, kändes imamens berättelse om kvinnosyn och ritualer oerhört avlägset. Att man kan älska en Gud och profet mer än sina barn, och dessutom anpassa hela sitt leverne efter en skriven bok, är för mig fullständigt otänkbart. Det känns så "gammalmodigt" på något vis...
Då jag ställde frågan om synen på homosexuella, drogs paralleller med incest och beteendet ansågs som synd snarare än kärlek. Jag må vara trångsint, men dagens visit bidrog snarare till frustation än ökad förståelse. Jag vill bara öppna ögonen på dessa stackars människor och förklara hur förlegat deras tankesätt faktiskt är, och samtidigt försöka få dem att förstå hur jag ser på det hela... Antar att kulturen och ekonomin har en alldeles för betydande roll, och precis som här så krävs det välfärd för att bryta gamla mönster. Det är ju faktiskt bara 32 år sedan homosexualiteten togs bort som en diagnos från socialstyrelsens register, och tänk vad som hänt sedan dess. Numer kan vi, precis som alla andra, leva ett öppet, härligt liv, med rätt att både ingå äktenskap och skaffa barn - fantastiskt, men samtidigt en sådan självklarhet!
Nåväl, jag hoppas i alla fall att de inom en snar framtid ska få upp ögonen och inse att man faktiskt är lika mycket värd, oavsett kön, läggning, härkomst eller religion!

Efter avklarat besök och med tusen tankar och obesvarade frågor cirkulerande i skallen, begav vi oss åter mot skolan för att avverka dagens sista föreläsning.

Eftermiddagen spenderades på alla Malmös tänkbara bilskrotar, på jakt efter reservdelar till Jessicas krockade pendlarbil, och skam det som ger sig. På sista stället, på väg att ge upp fanns allt vi var ute efter och därmed inleds nu väntan på färdigställande från verkstaden. Ska bli skönt att åter ha varsin bil, då jag för tillfället är fast i Svedala när älsklingen jobbar kväll.
Efter skrotrunda, Bosse bildoktor-visit och så även en runda i biltvätten, blev klockan plötsligt mycket och gemensamt fattades beslutet om kinamat till middag - åter till Malmö (som har den enda riktiga sådana) och sedan hem för att "trycka i snudan". Maten smakade trots obefintligt lukt-/smaksinne oväntat bra och illamående har för första gången idag lyst med sin frånvaro - fler sådana dagar tack!!

Idag var ju den efterlängtade premiären av "En unge i minuten" och inte helt oväntat så sprutade tårarna i takt med tjejernas krystvärkar - blödiga, blödiga jag...! Kan inte nog längta efter att det åter är jag som ligger där och upplever detta underbara, magiska ögonblick!






Vill passa på och tacka för alla fina kommentarer, ganska oväntat faktiskt! ;) Med tredje barnet trodde jag inte engagemanget var SÅÅ stort som 70 kommentarer och lyckoönskningar på Fb samt ett par stycken här- KUL! Så åter tusen tack!!

Har börjat spåna på lite namn (kan ju inte låta bli) och än så länge väger Zacharias förslag tyngst - både fina, välpassande till syskonens och frramförallt betydelsefulla då storebror föreslagit! Men men än är det lååångt tid kvar och vi lär väl ändras oss ett par gånger innan det slutligen är dags!

Har ni några fina förslag!? Skulle vara kul med ett ovanligt men ändå existerande namn som matchar Zacharias och William...
Är som sagt helt hundra på att få en pojke till, så därför är det endast de namnen som kommit på tal, dock hade det ju varit otroligt kul med en liten flicka den här gången...;) Oavsett vad så hoppas vi på en frisk, fullgången knodd med tio fingrar och tår!!

Dags att fortsätta med temat förlossning då morgondagen bjuder på seminarium i ämnets historia - bäst att vara påläst!!

Godnatt mina vänner!

söndag 6 mars 2011

Åter...surprice!!

Senaste tidens urusla uppdatering är resultatet av en mängd olika faktorer - sjuka barn, plötslig narkolepsi, gräsänka till följd av frugan galna arbetstider etc...
Jag har helt enkelt inte orkat starta datorn på kvällarna när gangstrarna äntligen slagit sig till ro...;)
Men, våren är på intåg och även solen tycks ha funnit mod att visa sig och värma min blekfeta kropp - lovely!! Med ljus och fågelsång väcks även energi till liv och dagarna flyter på lättare för varje dag. Det är egentligen ganska märkligt hur vädret kan påverka ens sinne och humör, vilket får mig att tänka på om man alltid är glad i varma länder!?
Tanken låter säkerligen lika korkad i era som mina öron, men någonstans måste det dock ligga lite sanning i det hela...!? Visst är jag medveten om att D-vitamin bidrar till bildandet av endorfiner som i sin tur gör oss pigga, uppåt och energiska (eller!?) :/
Men förutom det så måste livet vara enklare närmre ekvatorn...kanske borde göra som fåglarna och flyga söderut under det mörka halvåret!?

Nog om väder och årstid...S
Som sagt har bacillerna avlöst varandra detta året och dagarna jag befunnit mig i skolan kan lätt räknas på två händer. Detta har i sin tur resulterat i ett BERG av uppgifter som ska färdigställas och på köpet en stor släng ågren... Blir till att bo i böckerna kommande vecka då Jessie äntligen är ledig - jippi!!
Förutom feber, hosta, öroninflammation och lite annat smått och gott som gått runt på oss alla (nu min tur) så har det faktiskt inte skett speciellt mycket i vårt för tillfället ganska enformiga, trista liv.... Jessie bara jobbar och för sjuklingarna och mig går dagen på rutin: Upp, frukost, påklädning, tandborstning, hundkissning, utelek, in, middagslur, lunch, lek, pyssel, ut, hundkissning, in, bus, middag, undanplockning, bad, välling, tandborstning, sagoläsning - godnatt...! Ganska enformigt och till och med killarna har visat tecken på uttråkning den senaste veckan - väl förståeligt!!

Något annat nytt och roligt!?
Hmm, just det... Hantverkarna utsända av IKEA dör upp i fredagsmorse för att äntligen åtgärda vårt lilla problem (totalt fel bänkskivor sedan november) dock visade det sig att även denna leverans, som för övrigt tagit plats på vårt vardagsrumsgolv i tre veckor, var fel!! Skittråkigt då man bara vill komma i ordning och få upp mosaiken över vasken...MEN - vad gör man!?
Inte lönt att bli irriterad och skälla på kundtjänst, då den stackaren som svarar säkert inte är skyldig, utan med gott mod och stora förväntningar ser vi framåt 3 månader till och hoppas att det DÅ äntligen ska bli rätt...;)


Förresten har min älskade systemkamera åkt i golvet och linsen i objektivet lossnade...dvs, inga bra bilder och därmed en tråkigare blogg. Får bli bättre på att fota med telefonen tills vidare, när utrymme finns för ett införskaffa ett nytt...


Innan jag slutar....

Har ju glömt att berätta att orsaken till tröttheten är bekräftad - VI SKA VISST BLI FEM!!! :D
Det var den beachen 2011 det...jag som just blivit smal - Men, det är sååå värt det!! På första försöket fastnade "den lille skiten" och alla fyra är vi lika spända över vad som väntas titta ut!? Själv är jag bombsäker på triss i pojkar...- vi får väl se!?

Natti natt!! ;)