onsdag 13 april 2011

En mammas klagan...

Puuh! Att en bruten fot skulle kunna bidra till familjefejd var något jag tidigare var totalt ovetande om...Eller familjefejd är kanske inte rätt ord....snarare syskonslagsmål!!
Wille befinner sig för tillfället i den underbara perioden då ett nej inte existerar och alla gränser ska testas till max...!! Att slåss och dra i brorsans änglahår är också en favoritsysselsättning right now, vilket resulterat i en snarlik "fantafrisyr" på stackars Zacharias...
Zache är såklart inte helt oskyldigt han, men utför dock sina busstreck "under cover".... Han är en sådan pojke som fröken i lågstadiet kallade för ögontjänare, alltså den som utför jäkelskap då ingen ser för att i nästa stund tindra med sina stora, oskyldiga, blå valpögon och därmed få även den hårdaste, kallaste person att smälta... För tillfället handlar mycket om att stjäla saker från lillebror med påståendet om att "jag hade den först", för att sedan avlägsna sig från platsen snabbare än ett extraerbjudande på Netto. Då Wille numera är gipsad är chansen ganska liten för honom att hinna ifatt, och skipa rättvisa. Däremot har han kommit underfund med att om han avvaktar till Zache återvänder, eller helt enkelt agerar förebyggande genom att stampas på tårna med sin fot i betong, gör det faktiskt ont på den drabbade vilket bidrar till att han slutar stjäla. Dessa barn alltså!
Som ni säkert inser består vardagen för tillfället av mycket bråk och tillrättavisning, och dessvärre desto mindre harmoniskt umgänge. Att dessutom vara en lönnfet, gravid, hormonfylld mamma, gör inte situationen bättre... Tålamodet sviker en oftare än någonsin och tårarna är ständigt återkommande....överallt veckar sig fläsket och oavsett vad man tar på sig så spänner det...

Avvskriven och färdigkräkt över stundande situation, och därmed fulladdad inför morgondagens bestyr..

Godnatt kära vänner!

fredag 1 april 2011

Grillat är godast!

Älskade älskade fredag....

Idag var dagen DET, dags för ultraljud och besked om hur många bebisar som myser i magen...;)
Till vår stora lättnat var där bara en liten knodd som simmade runt där inne, men samtidigt innebar det att min stora mage dels beror på obefintliga magmuskler - gymkort nästa!! ;)

Tyvärr gick det inte att se redan vilket kön den lilla grodan var av, så vi får helt enkelt stå ut tills RUL den 11 maj....
Tror som jag skrivit tidigare att det är ännu en liten prins jag ruvar...men det är inte utan att man hoppas på en tös! ;)
Oavsett vilket var den lille krabaten livlig och innehar både tio fingrar och tår, allting såg med andra ord bra ut! ;)

Efter ultraljudet tog jag och älsklingen en tur in till stan för att införskaffa nya pjux till killarna och efter det lunchade vi på syrrans ställe - Maddes Mat & Café i Limhamn.....- smaskens! ;)
Direkt från stan bar det av till skolan för min del och Jessie körde till jobb...
Dagens föreläsning bestod av manliga och kvinnliga genus samt biologiska egenskaper...intressant!! Samtidigt reagerade jag när vi fick i uppgift att sortera ut vad som var typiskt manlig respektive kvinnligt och vad vi förväntar oss av motsatt/samma kön...?!
Vad jag inte kom underfund med var hur en egenskap som t.ex. självständighet antingen kan vara något en man ELLER kvinna besitter.... Personligen är jag av åsiten att vi alla är individer, människor, alla med olika egenskaper oavsett kön, läggning kultur etc... Varför på 2000-talet när jämställdheten kommit så långt spendera lektionstid (dessutom en fredagseftermiddag!!) på att placera män och kvinnor i olika fack, och peka ut hur de olika könen ska vara och bete sig enligt våra förväntningar... Knasigt...

Efter skolan hämtade jag mina älskade två och tillsammans tog vi en trip till Ica för att handla inför kvällen middag - grillad fläskfilé samt champinjonspätt med klyftpotatis, sallad och kall bernaiesås - mumsfillibabba!!
Fredagskvällen spenderades i sällskap av bästaste Hanna och efter att prinsarna somnat intogs soffan med fredagsmys och tjejsnicksnack - lovely!!

Imorgon väntas fint väder och även då finbesök i form av två Goa killar och en av deras mammor... Grillen ska tändas och lekplatsen intas - ska bli supertrevligt!!

Bäst att mula kudden för att orka klättra högst och gunga snabbast på lekan imorgon! ;)

tisdag 29 mars 2011

Skam och skuld och konstiga känslor...

Att jag förändras och blir konstig när jag är "pregge" är ingen nyhet för varken mig eller personer i min närhet...Värderingar som plötsligt förändras, humörsvängningar värre än Japans richterskala och framförallt denna oerhörda blödighet. Är det inte ett tv-program så är det Jessies tonläge (som förövrigt är precis som vanligt) eller ett felaktigt ordval som får underläppen att darra och sätter tårarna i rullning....strange!
Dessutom har en märklig känsla infunnit sig den senaste veckan - en känsla jag aldrig tidigare upplevt, nämligen längtan efter "egen-tid". Från att alltid ha velat spendera all ledig tid med barnen och Jessica, samt rynkat näsan åt de som pratat om just vikten av "egentid", befinner jag mig plötsligt i någon slags längtan själv. En längtan efter att få vara Emelie...
Jag drömmer om en vecka med tjejerna...en vecka som speglar vin, dans och sena nätter....En vecka utan ansvar, en vecka som förr....
Till saken hör att jag i stort sett aldrig dricker numer (max 2 ggr om året) för att "suget" helt enkelt är obefintligt...och ändå är det det jag längtar efter, speciellt nu när jag är gravid och verkligen inte KAN....märkligt det där...! Även längtan efter att vara smal och köpa massa snygga sommarkläder gnager...Bara tanken på att förvandlas till val lagom till strandsäsongen ger mig världens ångest....:/ Jag som precis nått min målvikt.... Drömmen innefattar även en ensamkväll/helg för mig och Jessie...
Antar att pojkarnas trotsiga period spelar roll till viss del, men framförallt tror jag orsaken är det senaste halvårets skola, jobb och husbygge som nu kommit ifatt en och bidragit till insikten att vi till viss del glömt bort både oss själva och varandra...

Ta varandra aldrig för givet - kärleken har vi bara till låns!

Längtan efter att få vara själv - Emelie - ger mig skuldkänslor gentemot pojkarna....
Jag älskar dessa två monster till månen och tillbaka och livet jag lever är mer än jag vågat drömma om...Att jag känner som jag gör har ingenting med varken dem eller min kärlek till Jessie att göra...Antar att vardagen bara blivit för mycket och att jag skulle behöva en "break" att hämta andan och ladda med ork och energi för resten av året...

Usch, vilket djupt och tråkigt inlägg, men för många kanske självklart....

Blir till att slänga hop någonting med mina närmsta bästa för att uppfylla önskan och ladda batterierna...;) En trip till Ullared kanske!? ;)

måndag 28 mars 2011

Nu..

Hi there...!

Åter igen har dagarna sprungit iväg och och trots min starka vilja har John Blund vunnit varje kväll då jag startat datorn för att skriva av mig lite....
Dessa hormoner alltså...Är man inte kräkig eller trött så är tålamodet obefintligt och irritationen ett faktum...Att båda pojkarna dessutom bestämt sig för att påbörja en trotsperiod (SAMTIDIGT) bidrar inte till någon försköning av situationen precis och det är inte utan att man ifrågasatt beslutet om ännu ett barn...Som tur är så försvinner dock både humöret och dessa tankar i samma stund som gangstrarna "rätta jag" finns åter, och man möts av ett "fölåt", en kram och riktig goding-puss! - Älskade ungar!!
Till råga på allt går Jessie på slankekur + att hon slutat röka...så det är nog tur att hon jobbar denna vecka och att vi därmed knappt ses...;)
För våran och framförallt prinsarnas skull! ;)

Efter att i stort sett varit hemma med sjuka barn eller egna baciller hela denna terminen, är det inte utan att "come backen" är tuff...Högar av uppgifter, redovisningar och seminarium åstadkommer panik och ångest inför var man ska börja!!
Många gånger är jag antingen alldeles för trött för att överhuvudtaget börja, medan jag andra kvällar fastnar på Facebook eller som ikväll: Här!!

Föregående vecka bjöd förutom på en massa mys med min lediga frugis, även kalasande för älskade Wille-bus, som numer är "tor kille"! Gud vad tiden går fort.... I fredags, på självaste våffeldagen fyllde han två vår lille knodd, vilket uppmärksammades ordentligt av mammorna och storebror. Lördagen bestod av fix och trix inför kvällens stundande kalas...20 munnar skulle mättas, så pojkarna var hos mormor och mös medan mitt uppdrag blev att stå vid spisen samt städa....att jag alltid lyckas dra det kortaste strået ;)

De senaste dagarnas underbara upplyftande väder har förutom enorm energi även bidragit till massa pirr och känslan av nyförälskelse - härligt att solen efter fortfarande (efter sex år) kan plocka fram de där fjärilarna i magen hos en - lovely!!

Min mage växer som något sällan skådat, och rädslan för flerbörd blir starkare och starkare för varje millimeter magen putar...
Idag befinner jag mig i vecka 12 + 5 och magen påminner om när jag var i vecka 30 med Zacharias...

Bildbevis kommer...Måste dock sluta nu då löftet var att publicera innan 23.....
Så....Natti och hörs imorgon...;)