tisdag 29 mars 2011

Skam och skuld och konstiga känslor...

Att jag förändras och blir konstig när jag är "pregge" är ingen nyhet för varken mig eller personer i min närhet...Värderingar som plötsligt förändras, humörsvängningar värre än Japans richterskala och framförallt denna oerhörda blödighet. Är det inte ett tv-program så är det Jessies tonläge (som förövrigt är precis som vanligt) eller ett felaktigt ordval som får underläppen att darra och sätter tårarna i rullning....strange!
Dessutom har en märklig känsla infunnit sig den senaste veckan - en känsla jag aldrig tidigare upplevt, nämligen längtan efter "egen-tid". Från att alltid ha velat spendera all ledig tid med barnen och Jessica, samt rynkat näsan åt de som pratat om just vikten av "egentid", befinner jag mig plötsligt i någon slags längtan själv. En längtan efter att få vara Emelie...
Jag drömmer om en vecka med tjejerna...en vecka som speglar vin, dans och sena nätter....En vecka utan ansvar, en vecka som förr....
Till saken hör att jag i stort sett aldrig dricker numer (max 2 ggr om året) för att "suget" helt enkelt är obefintligt...och ändå är det det jag längtar efter, speciellt nu när jag är gravid och verkligen inte KAN....märkligt det där...! Även längtan efter att vara smal och köpa massa snygga sommarkläder gnager...Bara tanken på att förvandlas till val lagom till strandsäsongen ger mig världens ångest....:/ Jag som precis nått min målvikt.... Drömmen innefattar även en ensamkväll/helg för mig och Jessie...
Antar att pojkarnas trotsiga period spelar roll till viss del, men framförallt tror jag orsaken är det senaste halvårets skola, jobb och husbygge som nu kommit ifatt en och bidragit till insikten att vi till viss del glömt bort både oss själva och varandra...

Ta varandra aldrig för givet - kärleken har vi bara till låns!

Längtan efter att få vara själv - Emelie - ger mig skuldkänslor gentemot pojkarna....
Jag älskar dessa två monster till månen och tillbaka och livet jag lever är mer än jag vågat drömma om...Att jag känner som jag gör har ingenting med varken dem eller min kärlek till Jessie att göra...Antar att vardagen bara blivit för mycket och att jag skulle behöva en "break" att hämta andan och ladda med ork och energi för resten av året...

Usch, vilket djupt och tråkigt inlägg, men för många kanske självklart....

Blir till att slänga hop någonting med mina närmsta bästa för att uppfylla önskan och ladda batterierna...;) En trip till Ullared kanske!? ;)

3 kommentarer:

Emma Jeppsson sa...

Du ska absolut inte känna skuldkänslor för det Emelie! Alla behöver vi vår "egentid", förr eller senare. Du älskar inte killarna mindre för det, utan tvärtom, du kommer antagligen ha mer ork och glädje för dom efteråt. Ta nu den tiden du behöver, det är du värd :).

lizzie sa...

jag förstår dig precis! nu när jag är hemma med barnen så kan jag verkligen känna att jag behöver egentid. jag som ALLTID vill vara runt folk!? jag känner mig även uttråkad på vardagen just nu och längtar precis som du efter att shoppa kläder,ta en öl på stan och bara vara "lizzie" och inte mamma lizzie 24 timmar om dygnet!

det är inget konstigt med att du känner som du gör och att du dessutom är preggo gör väl inte saken lättare!
kämpa på!:D

Emelie sa...

Vad skönt att jag inte är ensam om att känna som jag gör... Vardagen tar kol på mig... Ge mig sommar, sol, konserter, fest och en rejäl fylla...;)